Mitt intresse för lärarinnan Selma Fröberg väcktes när Lärar- och elevförbundet vid Åbolands folkhögskola år 2013 fyllde 120 år. Jubileumsåret till ära ordnade föreningen bland annat en dramatiserad vandring i folkhögskolan. Det föll på min lott att gestalta fröken Fröberg och försöka sätta mig in i hennes gärning som lärare på skolan. Sedan dess har mitt intresse för hennes livsöde vuxit. Största delen av sitt vuxna liv bodde och verkade hon på folkhögskolan, där hon tjänade ända fram till sin pensionering. Dessutom var hon en hängiven Martha och ledde Pargas Marthaförening i nästan 40  år. Men vem var hon och vad fick en ung kvinna att helt och hållet viga sitt liv åt folkbildningen?

Det har inte varit helt lätt att hitta uppgifter om Selma Fröberg, så vilka de verkliga omständigheterna var och vad hon egentligen tänkte och tyckte kan jag egentligen bara spekulera om. Kanske alternativen för en ensam kvinna var begränsade, hennes föräldrar dog tidigt och någon egen familj hade hon aldrig. Hennes liv var knutet till folkhögskolan, det var där hon bodde och verkade. En sann folkbildare, som med själ och hjärta gick in för sina uppgifter. Många är de ungdomar som tack vare Fröberg inspirerats till vidare studier och samhällsengagemang. Hennes historia och livsöde fascinerar mig.

Barndom i Åbo

Selma Fröberg föddes i Åbo år 1878. Hennes barn- och ungdom verkar ha varit kantad av sorg. Fadern hade flyttat från Sverige till Åbo där han jobbade som mekaniker på Crichtons varv. Han dog redan som 29-åring, enligt uppgift på en arbetsresa i Petershof. Då var Fröberg bara 3 år och äldst i en syskonskara på tre. Till familjen hörde uppenbarligen också en några år äldre son från moderns  tidigare äktenskap. Även den första mannan hade dött mycket ung. Modern Selma Fröberg d.ä. dog när Selma Fröberg d.y. var kring 20 år. Då hade hon nyligen hade inlett sina lärarinnestudier vid seminariet i Ekenäs, efter att ha avlagt studentexamen vid Åbo flickskola. Systern dog som 34-åring och hade heller ingen familj.

Lärare på Nötö

Enligt obekräftade uppgifter flyttade Fröberg från Åbo till Nötö efter en pojkväns död. Hon verkar inte ha avslutat sina lärarinnestudier, men fick tjänst på Nötö redan 1900, där hon bodde på skolan. Hon verkade som lärare på ön i 7 år. Under den tiden hade hon hand om all undervisning och var även sekreterare för skolans direktion. Under sin tid på Nötö var hon tjänstledig tre månader för att göra sig kompetent i goss-slöjd, ett projekt som inte var alldeles lätt att genomföra. Väder och vind kunde ställa till det ute i skärgården och menföre gjorde att tjänstledigheten måste skjutas upp 1½ månad innan den kunde förverkligas.

Skolans direktion hade möte 2-3 gånger per år. Mötena handlade framför allt om anskaffningar till skolan och om att befria elever från terminsavgifter p.g.a. medellöshet. Bland annat kan man i protokollen läsa: ”På lärarinnas anhållan skulle äfven skolans anatomiska planscher förses med därtill erforderliga käppar”. Direktionsprotokollen tyder på att resurserna var små och direktionen beslöt om anskaffningar som gällde allt från ”hyfvelbänkar” till ”ett dussin handdukar, sopskyffel, ringklocka” m.m. En gång per år genomfördes inspektion. På Fröberg hade man aldrig något att anmärka.

Folkhögskola i Pargas

Hösten 1907 sökte Fröberg tjänst vid Sydvästra Finlands folkhögskola. Efter prövotiden anställdes hon som ordinarie lärarinna och jobbade kvar till pensioneringen 1948. Hon fortsatte även efter pensioneringen att undervisa en timme i veckan och sysslade därutöver med frivilligarbete.  Hon bodde kvar på folkhögskolan till sin död den 11 juli 1952. Hon dog i sviterna av ett olycksfall i en trappa i skolan. Det sägs att hon fortfarande rör sig i skolan.

På folkhögskolan hade ”fröken Fröberg” – eller Fröjan som hon också kallades – hand om handarbete och kvinnlig gymnastik, men hon undervisade också i ett flertal teoretiska ämnen. Det sägs att hon var en omtyckt men sträng lärare som kunde väcka elevernas motivation. Tystnad skulle infalla kl. 22 och en av hennes kända repliker är: ”Flickor, tystnad!”. Vidar Larzén skriver i skolans 100-årsjubileumsskrift att ”Selma Fröberg präglade genom sin starka personlighet undervisningen och livet på Åbolands folkhögskola i över 40 år. Hon var något av en legend under sin livstid.”

Med anledning av hennes 60-årsdag hyllades hon i skoltidningen ”Vänner emellan” med orden ”För ungdom i tjugoårsåldern förefaller 60 år i första hand vara rätt mycket, men den som under en vinter lärt känna fröken Fröberg som den till själ och hjärta ungdomligaste av oss alla måste konstatera att den sprudlande livslust som utstrålar från hennes väsen icke kan undgå att smitta även på hennes omgivning.”

Pargas Marthaförening

Fröberg var en hängiven Martha och fungerade som ordförande för Pargas Marthaförening i 38 år. Hon var med på föreningens grundande möte den 17 april 1909 och valdes som 31-åring till ordförande för bestyrelsen.

Hennes ord i årsberättelsen efter första verksamhetsåret (daterat 31.12.1910) tyder på höga ambitioner och en anspråkslös inställning: ”I denna korta översikt ha de olika sidorna av föreningens verksamhet berörts. Det är ej mycket. Men om Martha-arbetet i sin helhet utgör en välbehövlig och nyttig länk i det allmänna folkbildningsarbetet , så får väl ej heller vår förening helt och hållet underskattas. Må vi ömsesidigt stödjande och hjälpande varandra gå ett nytt år till mötes! Må vi i kvinnornas led kunna väcka intresse för kommun och fosterland, så att varje kvinna, ung som gammal, vet att hon är en medlem i samhället, som är det stora gemensamma hemmet för alla de små enskilda hemmen!”

Pargas Marthaförening står för skötseln av Fröbergs grav i Pargas. Graven restaurerades 2005.

Martha-engagemang och pedagogik

Fröberg hade ett i mitt tycke modernt pedagogiskt grepp när hon grundande den fiktiva Marthaföreningen Kalkberga marthaförening på folkhögskolan. ”Föreningen” bestod av skolans lärarinnor och kvinnliga elever och var indelad i kretsar. Syftet med föreningen var dels att introducera martharörelsen och dels att eleverna skulle lära sig mötesteknik. Möten hölls varje fredag från oktober till april, allt enligt martharörelsens principer och modeller.

Hennes engagemang som martha verkade genomsyra mycket av det hon gjorde och rektor Lönnqvist skriver bland annat så här om julfesten i sin betraktelse över krigsåret 1942-43:
”Fröken Fröberg hade traditionsenligt som den intresserade martha hon var, ordnat ett julbord med mångahanda julpynt och talade i anslutning därtill om gamla julseder. .. Som vanligt avslutades festen med jul- och ringlekar, som samma fröken Fröberg entusiastiskt anförde, hållande ordning med en kännspak visselpipa.”

Förutom nämnda engagemang var hon även med och grundade Pargas hembygdsförening och var medlem i den interimsstyrelse som hembygdsföreningen utsåg inför grundandet 1928.

Minnesbilder av Selma Fröberg

Idag finns det inte så många som minns fröken Fröberg från hennes glansdagar. Men vid diskussioner med personer som har träffat henne har jag bland annat fått höra följande:

– Mitt minne av Selma begränsar sej till en hög sopranröst som överglänste alla andra i Sylvias visa på folkhögskolans julfester. Då mitt barndomshem var granne med folkhögskolan hade familjen förmånen att närvara på alla fester, självständighet, julfest och Runebergsdag.

– På 1950-talet bodde Selma i övre våningen på Dunderhyttan, med utsikt mot sjön. Hon var snäll och gav mig ofta karameller när jag gick och knackade på dörren. Ibland så sprang jag små ärenden för henne. 

Det sägs att Selma Fröberg ännu finns kvar i folkhögskolan. Ett av internatrummen är uppkallat efter henne. Det hette ursprungligen Selmas ro, men eftersom hon fortfarande lär vandra omkring och öppna och stänga en dörr i trappan, har rummet ändrats till Selmas oro. Jag har tyvärr inte träffat henne, även om jag övernattat där flera gånger.